Vägen till viktigaste sinnet

När du läser detta samverkar 130 miljoner sinnesceller med muskulaturen runt ögonen, storhjärnans hemisfärer, nacklobens hjärnbark och ditt syncentrum. Där inne tolkas ljusintrycken till innebörder du ska ta ställning till. Samtidigt smörjs hornhinnans yta med en fettrik tårvätska och ögonfransarna hindrar damm och smuts från att tränga in i ögat. Ingen rast och ingen ro med andra ord. Och allt sker helt automatiskt.

Ögats funktion

Ögat levererar bilder till din hjärna. För alla möjliga ändamåls skull – navigering, bedömning, undvika faror, kommunicera m.m. Det är den enkla förklaringen. En mer vetenskaplig variant är denna: Ögat registrerar elektromagnetisk strålning – ljus – som bryts av hornhinna och lins, leds vidare genom glaskroppen och projiceras på näthinnan längst bak i ögat. Näthinnans censorer registrerar strålningen som en bild. Från censorerna förs signaler vidare via synnerven till syncentrum i bakre delen av hjärnbarken.

Den information som ögat samlat in bearbetas i syncentrum tillsammans med information från balansorganen i örat för att ge en mer fullständig bild. Det faktum att vi människor har två ögon som sitter en liten bit ifrån varandra ger oss dessutom förmågan att se djup. D.v.s. ögonens individuella ”platta” bilder tolkas samman till en tredimensionell bild som gör att vi lättare kan bedöma avstånd, speciellt till närliggande föremål.
Ögat, balansorganet och syncentrum är fantastiskt anpassningsbara och smartare än man kanske tror. Hänger du upp och ner tillräckligt länge kommer de tre vända bilden rätt för dig…
Begreppet ”viktigaste sinnet” har ögat, eller snarare synen fått, på grund av att ögat svarar för insamlandet av ca 70 procent av all den information vår hjärna behöver för att avgöra läget. Resterande fyra sinnen – hörsel, känsel lukt och smak – delar på de återstående 30 procenten.

Ögats anatomi

Ögat kan jämföras med en kamera:

Hornhinnan

Ytterst sitter ögats senhinna och hornhinna. De har till uppgift att skydda ögongloben på samma sätt som det yttersta glaset i ett objektiv skyddar de känsliga delarna längre in i kameran. Hinnorna täcker hela främre delen av ögat, de är helt klara och leder ljuset vidare in genom pupillen.

Pupillen

Pupillen fungerar som bländaren i en kamera. När det är ljust ute drar pupillen ihop sig och ”hålet” blir litet för att begränsa insläppet av ljus. När det är mörkt öppnar pupillen upp sig och ”hålet” blir större för att kunna släppa in mer ljus.

Regnbågshinnan

Det är musklerna i regnbågshinnan runt pupillen som reglerar storleken på pupillens öppning. Regnbågshinnan är den ”ring” som ger ögat dess färg (har man lite pigment blir regnbågshinnan blå, har man mycket pigment blir den mer brunfärgad).

Linsen

Innanför pupillen sitter linsen. Den är upphängd i trådar som är fästa i en ringformad muskel (strålkroppen). Muskeln reglerar linsens form – drar ut linsen så den blir tunnare (vidvinkellins) eller trycker ihop den så den blir tjockare (telelins). Därmed förändras linsens förmåga att bryta ljusstrålarna så att vi kan fokusera på föremål nära eller långt borta. När man åldras stelnar linsen långsamt och dess elasticitet försämras gradvis – det i sin tur innebär att vi får svårare att fokusera och kan behöva lite ”hjälp” av artificiella linser i form av kontaktlinser eller glasögon.

Glaskroppen

Innanför linsen ligger glaskroppen. Glaskroppen är en klar geléaktig vätska som leder ljuset vidare in till ögats insida längst bak och den tunna hinna – näthinnan – som registrerar den bild vi ser.

Näthinnan

Näthinnan kan jämföras med kamerans film. Den består av receptorer som registrerar ljus och färger. Stavar kallas de receptorer som registrerar ljus, men de kan inte särskilja färger. Tappar kallas de receptorer som registrerar färger – blått, rött och grönt.

Nervceller

Stavar och tappar har kontakt med de nervceller som också finns i näthinnan. Nervcellerna binds samman och leds ut genom näthinnan i en specifik punkt – blinda fläcken. Väl ute ur ögongloben övergår nervcellerna i den ”tråd” som kallas synnerven.

Synnerven

Synnerven som i sin tur består av ca en miljon nervtrådar, leder de registrerade signalerna vidare till hjärnans syncentrum som ligger längst bak i den bakre hjärnbarken. Där skapas en ”bild” av det vi ser. Tillsammans med information från bland annat balansorganet som sitter i örat byggs bilden på med annan kompletterande information.

Andra viktiga delar av ögat

Ögonlocket

Ögonlocket förhindrar att ögat torkar ut. Det består av hud på utsidan och en slemhinna på insidan. Slemhinnans avsikt är att fukta ögats yttre med en fettrik tårvätska samt att helt enkelt skydda ögat rent fysiskt mot luft, föroreningar, vätskor, föremål och ljus.

Ögonfransar

Runt ögonlocket sitter ögonfransarna vars uppgift är att förhindra att damm och andra partiklar i luften tränger in i ögat. Rör man vid fransarna stängs ögonlocket reflexmässigt för att skydda ögat och samma reflexer inträder om man vidrör hornhinnan.

Tårvätska

Tårvätskan gör ett gott jobb och bildas i tårkörteln som ligger i övre delen av ögonhålan. Tårvätskan sköljer över ögat när man blinkar och håller hornhinnan ren från damm och andra partiklar som trots ögonfransarna hamnat på hornhinnan. Dessutom jämnar vätskan ut små ojämnheter i hornhinnan så att ljuset bryts ”renare” på sin väg vidare in i ögat. Tårvätskan är även bakteriedödande och skyddar därmed både mot uttorkning och mot infektioner.
Det finns även en tårkörtel i ögonvrån invid näsan som producerar de tårar som tränger fram när vi gråter. Denna vätska är saltrik och saknar fett och sköljer därmed bort den fettrika tårvätskan som skyddar hornhinnan. Detta kan i sin tur irritera ögonen som då ser ”rödgråtna” ut. Efter några blinkningar har ögonlocken i normala fall återställt balansen med fettrik tårvätska. För personer som har nedsatt produktion av den fettrika tårvätskan kan problem med irriterade ögon behandlas med ögondroppar.
Mer matnyttig information, samt större versioner av Kari C. Toveruds fina illustrationer ovan, finns på Sjukvårdsupplysningen.

Förebyggande åtgärder mot dålig syn

Ögats åldrande går inte att undvika, men vissa saker kan spä på åldrandet och därigenom bidra till en nedsatt funktion. För mycket UV-strålning, dålig kosthållning och kärlsjukdomar är saker som kan bidra till en försämrad syn. När ögat väl påverkats negativt är förändringar tillbaks till förbättring ovanliga och dessutom svåra att åstadkomma med annat än kirurgi eller laserbehandling.

För att förhindra att effekterna av ögats åldrande påskyndas har studier* visat att kost som är rik på frukt och grönsaker kan förebygga utvecklingen av bland annat grå starr. Det är exempelvis bra att få i sig lutein, vitamin B2, C och E, selen, glutation och R-alpha-lipidsyra. Även UV-strålar påskyndar ögats åldrande och bör filtreras bort i så stor utsträckning som möjligt med hjälp av lämpliga solglasögon.

Ögats åldrande och grå starr

Åldrandet i ögats lins orsakar en minskad elasticitet och därmed en gradvis ökad svårighet att ”framkalla” bilder på nära håll. Detta kallas långsynthet eller ålderssynthet (översynthet). Men åldrandet kan leda till ett mer sjukdomsaktigt sätt som en tilltagande grumlighet av linsen. Konsekvensen kan bli försämrad synskärpa. Får det fortsätta kommer en tidpunkt då personen upplever det som att se genom frostat glas, därav namnet ”grå starr”.

Utan behandling kan detta leda till att grumligheten ytterligare förstärks och orsakar nästan total blindhet. Grå starr kan också vara en av komplikationerna vid diabetes, vare sig det är den insulinberoende sorten som ofta kommer i unga år, eller icke insulinberoende åldersdiabetes.
När linsens grumlighet har blivit för svår, är den enda behandlingen ett kirurgiskt ingrepp där en mjuk konstgjord lins implanteras. Detta ingrepp ger i 90 procent av fallen en snabb återhämtning. Bedömning av lämplighet för operation vid varje enskilt fall görs av ögonläkare.